Kanske sitter du just nu och njuter av att ha lämnat det förra året bakom dig. Redo för ett nytt blad och ett nytt år. Eller så har livet fortsatt precis som vanligt, och det nya året känns inte som något särskilt alls. Kanske är allt du behöver en mjuk nystart, utan krav.
Det nya året väcker ofta tankar om förändring. Vi formulerar nyårslöften, mål och förväntningar. Eller så gör vi det inte alls. Vi alla fungerar olika, och inget sätt är rätt eller fel. Ibland är livet händelserikt redan som det är, och då är allt som behövs kanske en paus. En kopp te eller en promenad – inga högt flygande mål eller ambitioner.
Men ibland kan vi känna att vi behöver en förändring. Då finns det sätt att välkomna ett nytt år utan nyårslöften. Att välja riktning istället för prestation.
Riktning istället för mål
Mål och löften kan fungera för att formulera en önskad förändring. Men om löftena inte uppnås kan det kännas som ett misslyckande, och det är lätt hänt att vi blir besvikna och tappar bort oss. Ett lite mjukare sätt att se på en förändring är att definiera en riktning.
En avskalad övning jag ofta kommer tillbaka till är dessa två frågor:
Vad vill jag ha mer av?
Vad vill jag ha mindre av?
När jag ställer de här frågorna brukar jag tänka på dem ur två perspektiv: det inre och det yttre.
Det inre kan handla om sådant som inte syns utåt – tankar, känslor och tillstånd. Kanske vill du ha mer lugn, mer tillit, mer glädje eller nyfikenhet. Eller mindre oro, självkritik, stress eller känslan av att alltid ligga steget efter.
Det yttre handlar om det som faktiskt fyller våra dagar. Hur vi använder vår tid, vilka sammanhang vi rör oss i, och vad vi omger oss med. Det kan vara mer tid utomhus, mer rörelse, fler stunder av stillhet – eller mindre skärmtid, färre måsten, mindre brus runt omkring.
Ofta hänger det inre och det yttre ihop. Små förändringar i det yttre kan ge mer utrymme för det vi längtar efter på insidan.
Förändring som håller – med små steg och vingelmån
Det kan kännas skönt att gå in i det nya året med lite riktning. Men det behöver också finnas lite flexibilitet – lite vingelmån. Vi vet ju inte vad som väntar runt hörnet. Därför kan vi behöva komma tillbaka till frågorna vi ställde oss vid årets början – och utvärdera, omvärdera och prioritera på nytt.
Förändring är ofta svårt, vi människor är vanedjur. Jag tror på att börja litet – pyttelitet – för att få in vanan. Och sen att vara beredd på hinder längs vägen. Då är det bra att ha någon att dela sin resa med. Ibland räcker det med att sätta ord på sina tankar – i ett samtal, i ett brev till sig själv, eller genom att följa någon som påminner om riktningen.
Att få stanna i det som redan är
Man behöver inte gå in i det nya året med en ny riktning eller en förändring. Det går precis lika bra att bara tuffa på, och se med tacksamhet på det som faktiskt är bra här och nu.
Om du vill, kan du fråga dig själv:
Vad längtar jag efter att ge mer plats för i år?